Flintlås pistoler & gevär

Flintlås – Det säkrare skjutvapnet 

Under den amerikanska revolutionen var flintlåsvapen den vanligaste tekniken för skjutvapen som användes av både soldater och civila. Flintlås pistoler & gevär, var imponerande för sin tid, även om de hade sina begränsningar jämfört med dagens skjutvapen. En flintlås pistol & ett flintlås gevär var mycket säkrare än dess föregångare, Snapphanelås vapen, eftersom det hade den första säkringen för ett skjutvapen.

Uppbyggnad och tillverkning

Uttrycket Lock, Stock And Barrel (lås, stock och pipa) kommer från flintlåsvapnens tre huvudsakliga delar. Låset var den metalliska avfyrningsmekanismen, pipan var den del där kulan färdades, och stocken var det trähandtag som höll ihop allt.

Innan revolutionen kom de flesta lås och pipor från Europa. När kriget bröt ut använde kontinentala armén främst vapen som tagits från brittiska styrkor eller som köpts från andra länder. I södern smugglades det in mycket vapen ifrån Västindien.

Att tillverka dessa vapen krävde speciella kunskaper. Vissa amerikanska smeder kunde göra lås, medan andra kunde tillverka pipor eller snida stockar. Att sätta ihop en komplett flintlåspistol eller flintlåsgevär innebar att kombinera alla dessa delar – därav namnet lock, stock and barrel.

Olika typer av pipor

De flesta pipor var släta invändigt, vilket ledde till termen musköt eller slätborrade gevär. De mer välbärgade kunde köpa räfflade pipor med spiralformade mönster inuti. Dessa räfflade gevär var mycket mer träffsäkra, eftersom räfflorna fick kulorna att snurra, vilket gjorde att de flög bättre.

Nordstaternas skyttar med sina räfflade gevär var särskilt fruktade av fienden. En brittisk skytt, överste George Hanger, berättade om en patriot som sköt en kula på 400 yards och fick den att passera mellan honom och en annan officer.

Räckvidd och träffsäkerhet med flintlås vapen

Musköternas effektiva räckvidd var bara mellan 27 och 45 meter. Tester visar hur begränsad träffsäkerheten var. En marinkårsofficer försökte 2016 träffa ett mänskligt mål på 45 meter med en säkerhetsmusköt, men missade.

Överste Hanger sa att den som träffades av en muskötkula på 137 meter var mycket oturlig, och på 183 meter skulle man lika gärna kunna sikta på månen.

När soldater sköt samtidigt ökade träffsäkerheten. Under simulerade strider träffade erfarna skyttar bara 8% av målen på 183 meters avstånd, men träffprocenten steg till 67% på 45 meters håll. Men även på det avståndet skulle bara en tredjedel av träffarna troligtvis ha skadat målet.

Ammunition och laddning

Både musköter och räfflade gevär sköt runda blykulor. Från ungefär 1778 började kontinentalinfanteriet använda tre eller fler hagel tillsammans med kulan, en laddning som kallades buck and ball. Milisen använde ofta upp till sju hagel i sina laddningar.

Att hålla vapnen i skick var viktigt. När kontinentala armén slog läger vid Guilford Court House gav general Nathanael Greene specifika order. Han sa att vapnen inte helt skulle plockas isär. Han rekommenderade att man kokade låsen i rent vatten och använde svinborst för att rengöra dem samt applicerade en olja.

Avfyrningsmekanismen för flintlås

När man trycker på avtryckaren på ett flintlås, slår en hammare framåt. Hammaren håller en flinta som slår mot en metallplatta framför den, kallad fängpanna, och skapar en gnista. Gnistan antänder krut i en skål under fängpannan, vilket skickar en låga genom ett hål ner i pipan och tänder mer krut, vilket skjuter kulan framåt.

Flintor slits ut efter ett antal skott och fungerar sämre. Hur många skott en flinta klarar beror på typen av flinta och fängpannans skick, vanligtvis mellan 10 och 25. Soldater hade extra flintor med sig, men det tog tid att byta dem. Se animationen nedan på hur ett flintlåsvapen avfyras